vem är du egentligen ?
Du springer runt i mina tankar på dagarna o ibland får jag träffa dej på nätterna, du har aldrig sagt vad de heter eller vem du är. Frågan är om du verkligen existerar ?
så hade en fin dikt kunnat börja, men nu är jag inte diktare direkt utan en mer klagare.
Att kritisera saker är väldigt populärt, förmodligen för att man då känner sig en smula bättre själv.
så hade en fin dikt kunnat börja, men nu är jag inte diktare direkt utan en mer klagare.
Att kritisera saker är väldigt populärt, förmodligen för att man då känner sig en smula bättre själv.
Idag tänker jag kritisera det mest självklara någonsin, när ett gäng unga killar inte fick bära fotbollströjor på sitt skolfoto, eftersom svenska landslagets tröjor är gula och blå så kan man bli kränkt av det. I nordkorea får man bara välja mellan 4 olika frisyrer, staten bestämmer vad som visas på tv, trycks i tidningar och politik får man inte ens tänka på.
Det är vår framtid, en samhälle där alla är exakt likadana för att inte ska känna sig utanför,
att bli kränkt, att någon gör något som kan tolkas som rasistiskt eller elakt.
har ni aldrig gått på en högstadium politiker små, enligt era "lagar" blir man kränkt där minst 5 gånger om dan, men det visar ju bara vilka som är mest mogna, toleranta för att inte säga världsvana. det är våra egna ungdomar, ni bygger en värld åt oss. så varför inte bygga den som vi vill ha den. jag hade inte brytt mej om någon hade haft ett hakors eller en commie-stjärna på sin tröja, hans åsikter, hans liv, hans förlust.
det är dags att göra som du säkert fick höra varje dag i skolan, sköt dej själv o skaffa ett eget liv. För hur kan egentligen en politiker bestämma över skolorna ? det funkar inte,
min bästa idé är en gymnaise-riksdag som sammanträder en gång per år, en representant från varje gymnasium som röstas fram av elever och lärare, för även om denna lilla samling inte kan ta beslut kan den verkligen visa hur besluten ska tas och varför.
Det är vår framtid, en samhälle där alla är exakt likadana för att inte ska känna sig utanför,
att bli kränkt, att någon gör något som kan tolkas som rasistiskt eller elakt.
har ni aldrig gått på en högstadium politiker små, enligt era "lagar" blir man kränkt där minst 5 gånger om dan, men det visar ju bara vilka som är mest mogna, toleranta för att inte säga världsvana. det är våra egna ungdomar, ni bygger en värld åt oss. så varför inte bygga den som vi vill ha den. jag hade inte brytt mej om någon hade haft ett hakors eller en commie-stjärna på sin tröja, hans åsikter, hans liv, hans förlust.
det är dags att göra som du säkert fick höra varje dag i skolan, sköt dej själv o skaffa ett eget liv. För hur kan egentligen en politiker bestämma över skolorna ? det funkar inte,
min bästa idé är en gymnaise-riksdag som sammanträder en gång per år, en representant från varje gymnasium som röstas fram av elever och lärare, för även om denna lilla samling inte kan ta beslut kan den verkligen visa hur besluten ska tas och varför.
Kommentarer
Postat av: Nathalie (Pernillas syrra ;) )
Även om du är en klagare, kan du vara en mycket bra poet. I think you got the word in you.
Trackback
